En lite samling av några artiklar med kommentarer och recensioner.
Ur artikeln:
"Av Miriam De Vincentis målningar är det de två stora "Nyfunnet paradis och Lockad struts, som sticker ut med en mycket speciell teknik. Hon låter ljuset spridas i och återges av en sorts block, som i ett grovhudat träd eller fläckar på marken. Hon skapar en kal, gles tallmark på gränsen mellan vinter och vår, intensiv ljus och innehållsmässigt suggestiv när strutsar springer där. En hjödpunkt i utställningen"
Susanne Holmlund
Tidningen Ångermanland 15-04- 2016
Ur artikeln:
"Hennes konst var uppdelad i olika teman, ex. rikedom, rötter och fridlyst. Dessa ord symboliserar hur vi är en del av ekosystemet och en värld att vara stolta och tacksamma över.
I flera av hennes tavlor fanns en trumma. Den står både för magi och för varning och är en påminnelse om att vårda vår jord.
Miriam talade kärleksfull om naturen och kulturen som går hand i hand ...
Hon poängterade det mänskliga och empatiska och de reflektioner som kan uppstå av ett leende"
Agneta Sjöberg
Tidningen Ångermanland, 13 december 2019
Ur artikeln:
"Tolkningar är öppna, det går att se direkta paraleller till dagens debattämnen lika mycket som filosofiska frågeställningar och ett existentiell sökande"
"Ibland kan hon vända perpektivet på ett drastisk och drabbande sätt som i målningen "jagad jägare". Det är skickligt, det är roligt, det är framför allt ögonöppnande".
"En egensinning och uttryckfull konst som lämnar ingen likgiltig"
Gregor Flakierski
Tidning Ångermanland 13-04-2018
Ur artikeln:
"...Och här finns Miriam De Vincentis surrealistiska världar, omsorgsfullt målade i klara färger och med en rikedom av symboler. Jag fastnar litet extra för målningen av skogens bultande hjärta, ett människohjärta med vener och artärer som slingrar sig ut bland grenar och ned bland rötter som för att poängtera människans beroende av den natur som omger henne."
Katarina Östholm
Tidningen Ångermanland, 12 mars 2020
Ur artikeln:
"En bit upp väntar Miriam De Vincenti, som målar surrealistiskt poetiska tavlor med allvarligt budskap och skapar kluriga små statyer av skor, småskrot och annat som finns till hands.
Bland färgglatt finmålade mossor, rådjur och svampar döljer sig varningssignaler - en lite flicka i rött som slår på trumma för tankarna till Greta Thunberg, en urklippt människogestalt lämnar ett tomrum i den skog där en liten utrotningshotad uggla blickar ut mot åskådaren.
-Vi har klippt ut oss själva ur det ekologiska systemet, vi ser inte sambanden längre, trots att naturen är en så djupt rotad del av vår kultur, säger Miriam De Vincenti."
Katarina Östholm
Tidningen Ångermanland, 31 augusti 2021
